Vilken materialsammansättning ska finnas på din produktsida?

Vad EU:s textilförordning säger om onlineförsäljning

Reglerna finns i förordning (EU) nr 1007/2011 om benämningar på textilfibrer och märkning av fibersammansättning. De gäller textilprodukter och produkter som till minst 80 procent av sin vikt består av textilfibrer. Kläder, halsdukar, sängkläder och tygväskor omfattas därför nästan alltid.

Artikel 16 är viktigast för webbutiker. Där står att fibersammansättningen måste vara tydligt synlig för konsumenten före köpet, även när köpet sker elektroniskt. För en webbutik räcker det alltså inte att sammansättningen bara står på label i plagget: den ska finnas på produktsidan, PDP:n.

Förordningen lägger inte ansvaret enbart på tillverkaren. En butik som säljer textil måste se till att produkten har korrekt märkning, och den som säljer en produkt under eget namn eller ändrar label räknas själv som tillverkare. I Nederländerna övervakar NVWA textilmärkning.

Det här är en sammanfattning, inte juridisk rådgivning. Kontrollera alltid de aktuella kraven: EU arbetar med en översyn av textilmärkningen.

Vad som exakt ska stå på produktsidan

För en produkt med flera fibrer anger du namn och viktprocent för alla fibrer, från störst till minst. Alltså 95% bomull, 5% elastan, inte tvärtom. Texten ska vara lättläst, med en enhetlig teckenstorlek och stil, och på språket i landet där du säljer; för Nederländerna är det nederländska.

Om ett plagg har delar med annan sammansättning, till exempel en jacka med foder, anger du sammansättningen per del. Det behövs inte för små delar som tillsammans utgör mindre än 30 procent av vikten, men alltid för huvudfodret. Om en produkt innehåller delar av animaliskt ursprung som inte är textil, till exempel läder eller päls, måste meningen ”Innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung” finnas med.

Ett varumärkesnamn får stå direkt före eller efter sammansättningen, men annan information ska vara separat. Lägg därför sammansättningen på en egen rad eller i ett eget fält, inte gömd i en säljande produktbeskrivning.

De officiella fibernamnen: bomull, polyester, elastan

Du får bara använda fibernamnen i bilaga I till förordningen. Listan har fastställda benämningar för varje språk, och på svenska är exempelvis bomull, ull, silke, lin (eller linne), viskos, modal, lyocell, polyester, polyamid eller nylon, akryl och elastan. En fiber som inte finns med på listan får anges som ”andra fibrer”, tillsammans med procentandelen.

Varumärkesnamn för fibrer är inte fibernamn. Lycra är ett varumärke; fibern heter elastan. Spandex är en engelsk benämning som inte finns i den nederländska listan. Bambu är inte heller ett fibernamn: bambufiber som har tillverkats som viskos ska på etiketten helt enkelt heta viskos.

Är du osäker på ett fibernamn? Titta i bilaga I till förordning 1007/2011 på EUR-Lex. Den listan gäller, inte det som leverantören skriver på fakturan.

När får du skriva 100%, ren eller äkta?

Orden 100%, ren och pure får du bara använda om en produkt består av en enda fibertyp. Den får innehålla högst 2 procent främmande fibrer, eller 5 procent för kardade produkter, och endast om det är tekniskt oundvikligt. En tröja med 3 procent elastan är alltså aldrig 100% bomull.

För ”andra fibrer” gäller en gräns: en fiber upp till 5 procent, eller flera fibrer tillsammans upp till 15 procent, får anges så om de är svåra att bestämma exakt vid produktionen. Dessutom finns en tillverkningstolerans på 3 procent mellan etiketten och det som ett laboratorium mäter. Dekorativa fibrer upp till 7 procent och antistatiska fibrer upp till 2 procent behöver inte ingå i sammansättningen.

För ull finns en extra beteckning: ny ull. Den får endast användas för ull som inte tidigare har ingått i en slutprodukt. I en blandning får beteckningen bara användas om den ullen utgör minst 25 procent av vikten, och då tillsammans med den fullständiga sammansättningen.

De vanligaste felen i webbutiker

De flesta fel beror inte på ovilja utan på manuell kopiering. Någon för över sammansättningen från en leverantörslista på engelska, utelämnar fodret eftersom fältet bara har en rad, eller klistrar in sammansättningen mitt i en produktbeskrivning. Här är felen du oftast stöter på.

• Ingen sammansättning på produktsidan, bara på etiketten i plagget
• Engelska eller tyska fibernamn i en nederländsk e-handel, som cotton eller Baumwolle
• Varumärkesnamn i stället för fibernamn, till exempel Lycra eller Tencel utan det officiella namnet
• 100% bomull för en produkt med elastan
• Procentandelar som inte blir 100 totalt, eller som inte står i fallande ordning
• Endast yttertyget anges för en fodrad jacka
• Skinn eller päls på en tröja utan meningen om delar av animaliskt ursprung
• Bambu eller silkesmjuk som fibernamn, trots att det är viskos eller polyester

Vad som inte omfattas av reglerna och när det kan göras enklare

Allt som innehåller tyg räknas inte som en textilprodukt enligt förordningen. Bilaga V listar produkter där fibersammansättningen inte behöver anges, till exempel klockarmband av textil, dragkedjor, leksaker, lädervaror, researtiklar av textil och textildelar i skor. Läder är i sig ingen textilfiber; för skor finns särskilda märkningsregler.

Tvättsymboler är inte obligatoriska i Nederländerna, men kunderna förväntar sig dem. Hur du läser av dem och lägger dem på produktsidan beskriver vi i vår artikel om tvättsymboler. Ursprung, till exempel made in, är inte heller en obligatorisk uppgift enligt denna förordning.

Säljer du få artiklar och levererar din leverantör materialsammansättningen korrekt på nederländska behöver du inget verktyg: ett fast fält i din e-handel och en kontroll vid inmatning räcker. Automatisering lönar sig först när du har hundratals artiklar per säsong, med data från olika källor och språk.

Så läser Photopilot av sammansättningen och lägger in den i din e-handel

Photopilot kontrollerar först om sammansättningen redan kommer in digitalt: via Fashion Cloud, från ditt kassasystem eller ERP-system som ACA eller Business Central, eller från ett produktflöde. Uppgifterna normaliseras till en fast materiallista, så att cotton, coton och katoen blir samma material och din e-handel visar samma namn överallt.

Saknas sammansättningen fotograferar du materialetiketten med Artikelinfo-scannern i iPhone-appen, direkt efter att du har skannat streckkoden. AI läser etiketten och kopplar varje fiber till materiallistan, inklusive procentandelen. Om flera delar anges, till exempel yttertyg, foder och vaddering, hålls de isär. En fiber som inte finns i listan visas så att du kan kontrollera den, och en ny skanning ersätter det tidigare resultatet.

Sammansättningen skickas sedan till din e-handel. I Shopify lägger Photopilot in materialet som ett product-metafield, med en läsbar sammansättning som 54% ull, 44% polyester, och temablocket i Photopilot-appen visar den på produktsidan. I Shopware blir det en egenskap, vid behov som filter, och i andra system följer det med i exporten som attribut. Samma data används också i produkttexterna.

Bearbetningar som bakgrund, beskärning och publicering ingår i planen, som börjar på 500 € per månad. Materialanalys med AI debiteras per användning, precis som annan generativ AI. Du ansvarar fortfarande själv för det som ligger online, så varje resultat kan kontrolleras och justeras innan det går live.

• 1. Hämta sammansättning från leverantörsdata, kassasystem eller feed där den finns
• 2. Om den saknas, fotografera materialetiketten i iPhone-appen
• 3. AI läser av fibrer, procentandelar och delar och kopplar dem till en materiallista
• 4. Kontrollera och publicera som metafält, egenskap eller exportfält